Snooker Top 9

Uppdaterad 1/8 2010

1. Tommy Robertson (1)
2. Ronny O´Sullivan (2)
3. Joppe Higgins (5)
4. Snöret Stevens (3)
---
5. Lidas Wen Bo (4)
6. Marcus McCulloch (6)
7. Jonny Wilkinson (8)
8. Olli Ebdon (7)
9. Lavros Stalagmitis (9)

Umeå Open 2010 

Umeå Open 2010 avgjordes på Megazone den 16:e juli och blev utan tvekan Joppe Higgins stora genombrott på snookerscenen. Yrvädret från Yttertavle spelade lysande genom hela turneringen och radade upp fyra raka segrar mot förhandsfavoriterna Robertson och O´Sullivan. Det kanske mest uppseendeväckande med Higgins insats var att de tidigare spaghettiliknande nerverna denna gång tycktes gjorda av stål, vilket medförde att han vid flera tillfällen kunde punktera tillbaka och avgöra jämna matcher till egen fördel. I och med segern i Umeå Open tog Higgins återigen plats i den seedade gruppen på rankinglistan.

Resultat

Tommy Robertson - Joppe Higgins 0-1
Tommy Robertson - Ronny O´Sullivan 1-0
Ronny O´Sullivan - Joppe Higgins 0-1

Joppe Higgins - Tommy Robertson 1-0
Ronny O´Sullivan - Tommy Robertson 1-0
Joppe Higgins - Ronny O´Sullivan 1-0

Slutställning

1. Joppe Higgins 4/4
2. Tommy Robertson 1/4
2. Ronny O´Sullivan 1/4

Bildgalleri

Kanske är det redan här det avgörs. Higgins laddar upp med ett skrovmål inför första matchen

Robertson sänker en röd boll i hörnet

Ett svårt snookerläge. Här krävs det känsla och koncentration

O´Sullivan går på kraft

Segern är på väg i hamn. En leende Higgins bjuder på stort artisteri i sista framet

Umeå Masters 2009

Resultat

Grupp A

Ronny O´Sullivan - Jonny Wilkinson 1-0
Snöret Stevens - Olli Ebdon 1-0
Snöret Stevens - Ronny O´Sullivan 1-0
Jonny Wilkinson - Olli Ebdon 0-1
Snöret Stevens - Jonny Wilkinson 0-1
Ronny O´Sullivan - Olli Ebdon 1-0

1. Snöret Stevens (2/3)
2. Ronny O´Sullivan (2/3)
3. Olli Ebdon (1/3)
4. Jonny Wilkinson (1/3)

Grupp B

Marcus McCulloch - Lidas Wen Bo 0-1
Tommy Robertson - Joppe Higgins 1-0
Joppe Higgins - Marcus McCulloch 0-1
Tommy Robertson - Lidas Wen Bo 1-0
Joppe Higgins - Lidas Wen Bo 1-0
Tommy Robertson - Marcus McCulloch 1-0

1. Tommy Robertson (3/3)
2. Lidas Wen Bo (1/3)
3. Marcus McCulloch (1/3)
4. Joppe Higgins (1/3)

Semifinaler (3)

Snöret Stevens - Lidas Wen Bo 1-2
Tommy Robertson - Ronny O´Sullivan 2-0

Final (5)

Tommy Robertson - Lidas Wen Bo 3-1

Uppvisningsmatch

Lavros Stalagmitis - Ronny O´Sullivan/Tommy Robertson 0-1

Kommentarer

"När var det ni skulle spela snooker i helgen?"
"Gruppspelet är på lördag. Och så semifinal och final på söndag om man går dit."
"Jaha, men då ska ju du bara spela på lördagen. Så vi kan planera nåt annat på söndag."

-Higgins i diskussion med sin fru dagen innan turneringen. Självförtroendet får sig en törn.


"Jag har så mycket snooker i mig, men får liksom inte ut det." 

-Higgins igen. Frustrerad.


"Det här är kanske det mest orättvisa frame som har skådats. Och så fick man visa vilken dålig förlorare man är också, det var ju inte bra."

-O´Sullivan är utslagen och deprimerad.


"Nej, jag har ingen chans, det är ju kört på förhand."

-Wen Bo´s konsekventa anti-peptalk med sig själv tar honom hela vägen till finalen.


"Alltså egentligen vann jag bronsmatchen, men sen..."
"Vad sa du nu?. Du har inte vunnit, vi skulle ju spela bäst av tre!"
"Jag uppfattade det som att vi skulle spela ett frame och det vann jag."
"Nej, det sa vi verkligen inte. Bäst av tre sa vi."

-Stevens och O´Sullivans uppdämda aggressioner rinner över under bronsmatchen, som till slut måste avbrytas utan att en vinnare kan utses.


"Det här känns stort. Att vinna Masters och Umeå Open samma år, plus klubbmästerskapet i krocket."

- Robertson blickar tillbaka på ett fantastiskt idrottsår.

Bildgalleri

Marcus McCulloch

Lidas Wen Bo                                                                               

Joppe Higgins                                                                               

Mycket snack och lite snooker i grupp A                                       

Ronny O´Sullivan

Jonny Wilkinson                                                                          

Snöret Stevens                                                                            

Tommy Robertsons segerpremie                        

Snooker Masters 2008

Den första upplagan av Snooker Masters arrangerades på Megazone den 20:e december 2008. Det lilla men namnkunniga startfältet utgjordes av Joppe Higgins, Ronny O´Sullivan och Walter Tomaz Jr.

Efter den obligatoriska klunsningen stod det klart att Ronny och Walter fick äran att inleda turneringen. De båda spelarna kände varandra väl efter en uppvisningsmatch tidigare i veckan och det blev som vanligt en hel del räv & rackarspel. O´Sullivan verkade vara på väg att koppla ett ordentligt grepp i mitten av framet, men drabbades av en demoraliserande motgång när den rosa poängbollen fick sällskap av vit i hålet och sex pluspoäng därmed förvandlades till sex minus. Efter detta skärpte Walter till sig och kunde tämligen komfortabelt ro hem det första framet.

Joppe Higgins inträde i turneringen förde med sig en helt annan typ av spel, med fart & fläkt som varumärke. Higgins kompromisslösa offensiv skördade också stora framgångar i inledningen av det andra framet mot Walter Tomaz Jr. Med 38 poängs ledning och 30 på bordet var saken klar. Nästan. Men samtidigt som den segervisse Higgins började slå iväg nonchalanta icingpuckar till höger och vänster, så kom Walter till slut igång med sitt patenterade snookerspel och kunde bit för bit äta upp det till synes ointagliga försprånget. Till sist var det också Walter som hade marginalerna på sin sida och avgjorde framet på den avslutande svarta bollen. Higgins befann sig i chocktillstånd. Med två segrar av två möjliga var det tidigt guldläge för Walter, som nöjt slog sig ner i Player´s Lounge för att njuta av tillvaron och skriva autografer.

Samtidigt var det sammanbitna miner på O´Sullivan och Higgins, som med kniven på strupen öppnade det tredje framet. En ny förlust skulle innebära att drömmen om lycka och odödlighet med stor sannolikhet aldrig blev mer än en dröm. Higgins tycktes emellertid ha skakat av sig besvikelsen från det inledande debaclet och ryckte återigen till sig en klar ledning. Framet var egentligen punkterat och preskriberat både en och två gånger, men detta var uppenbarligen inte Joppes dag. Efter en rad fatala misstag från Higgins kunde O´Sullivan gå ikapp och avsluta med att rulla i svart boll för seger. Higgins var mörk i blicken och visste inte om han skulle skratta eller gråta. 

Med halva turneringen avverkad hade Walter möjlighet att säkra titeln när han med gott sjävförtroende gick in i det fjärde framet mot O´Sullivan. Men övermod straffar sig snabbt på den här nivån och Ronny, stärkt av framgången, gick fram till en betryggande ledning. Walter hoppades på en ny mirakelvändning, men hade totalt förlorat skärpan i de avgörande lägena och tvingades till slut kapitulera. Andra raka segern för Ronny var därmed ett faktum. Det femte framet mellan Walter och Higgins visade sig sedan bli en favorit i repris med ombytta roller. Denna gång var det Walter som tog kommandot, men glömda slå in paketet och knyta ihop säcken. Även detta frame gick till avgörande spel på svart boll och där kunde Higgins til slut inkassera en välförtjänt seger.

I och med detta var spänningen på topp inför det avslutande framet. O´Sullivan hade ödet i egna händer och spelade för guld, medan en seger för Higgins skulle innebära att samtliga spelare slutade på samma poäng. O´Sullivan verkade mest fokuserad i inledningen och gick in i slutspelet med en ledning på drygt 20 poäng, vilket av erfarenhet framstod som ett säkert recept på katastrof. O´Sullivan darrade mycket riktigt på manschetten vid några tillfällen, men Higgins lyckades inte gripa det sista halmstrået. O´Sullivan kunde hålla undan till seger i framet och stod därmed klar som totalsegrare i turneringen efter 4 timmar och 23 minuters intensiv kamp. Grattis Ronny och tack till publiken!

Resultat

Ronny O´Sullivan	-	Walter Tomaz Jr	0-1
Joppe Higgins	-	Walter Tomaz Jr	0-1
Ronny O´Sullivan	-	Joppe Higgins	1-0
Walter Tomaz Jr	-	Ronny O´Sullivan	0-1
Walter Tomaz Jr	-	Joppe Higgins	0-1
Joppe Higgins	-	Ronny O´Sullivan	0-1

Slutställning

1.	Ronny O´Sullivan	3p
2.	Walter Tomaz Jr	2p
3.	Joppe Higgins	1p

Kommentarer

"Och ungefär nu skulle Eurosport ha gått över till curling i stället om de hade sänt den här matchen"
En något bitter Higgins beklagar sig över det långdragna och defensivinriktade fjärde framet mellan Walter och Ronny

"Men du kommer ju ändå inte att vinna"
Higgins sambo vrider om dolken ytterligare ett varv när han efter tre timmar och noll poäng hoppas på några uppmuntrande ord från sin livskamrat

"Om jag hade tagit skrovmålet i första pausen i stället och fått upp blodsockret litegrann så hade jag vunnit turneringen"
Walter filosoferar över guldet som blev till sand

"Alltså, skidsäsongen har ju redan gått åt skogen och orienteringen blev det inget med. Men efter dagens seger så blir nog det här mitt bästa idrottsår någonsin."
O´Sullivan ger intervju i vinnarcirkeln

Bildgalleri

O´Sullivan och Higgins gör upp i det tredje framet för dagen

Higgins spel kännetecknas av kraft och precision, med inslag av bristande tålamod

Är röd spelbar?

Higgins går på med krattan för att komma åt ordentligt

Publiken strömmar till i takt med att spänningen i turneringen stiger

En nöjd O´Sullivan tar emot folkets hyllningar

Fina segerpremier till vinnaren av Snooker Masters

_____________________________________________________________

Snooker-KM 2006

Under hösten 2006 utgör bord #1 på Megazone skådeplatsen för den allra första upplagan av IFK Umeås Snooker-KM.  Sex segervissa kombatanter har antagit utmaningen, men bara en kommer gå hela vägen och få sitt namn inskrivet i historieböckerna.

Gruppspel

De sex spelarna är indelade i två pooler och gruppspelet genomförs enligt llgjrasss-metoden, där spelarna i Pool A möter spelarna i Pool B. Gruppspelsmatcherna genomförs i två frames och varje vunnet frame ger en poäng. När samtliga deltagare spelat tre matcher vardera går de fyra främsta vidare till slutspelet.

Pool A	Pool B
Björn Maguire	Sveddan Hendry
Snöret Stevens	Ronny O´Sullivan
Walter Tomaz Jr	Marcus McCulloch

Matchfakta gruppspel

Walter Tomaz Jr - Marcus McCulloch 1-1 (0-1)
Lördag 23/9 kl 19.00. Publik: 3.

Öppningsmatchen inramades av en entusiastisk publik och en elektrisk stämning av spänning och förväntan. Första framet var en aning defensivt och avgjordes först på den allra sista bollen, där McCulloch hade de starkaste nerverna. Även det andra framet såg ett tag ut att gå i McCullochs favör, men i ett kritiskt skede visade Walter prov på sin styrka i snookerspelet och kunde vinna komfortabelt. Båda spelarna hade all anledning att vara nöjda med sina insatser i denna välspelade premiär.

Walter Tomaz Jr - Sveddan Hendry 1-1 (0-1)
Måndag 25/9 kl 19.00. Publik: 0.

Sveddan Hendrys intåg i turneringen genomsyrades av en frejdig offensiv, fri från defensiva taktikstötar. Hans publikfriande trevallars kraftbandy visade sig också vara ett vinnande koncept i det första framet, som dock var mycket jämnt och avgjordes på en onödig foul från Walter i slutskedet. I andra framet blandade Hendry briljans med hårresande misstag, dock i för honom ofördelaktiga proportioner. Samtidigt spelade Walter upp sig ordentligt och rodde tämligen enkelt hem sin andra gruppspelspoäng.

Björn Maguire - Ronny O´Sullivan 0-2

Torsdag 28/9 kl 17.00. Publik: 1.

Direkt från start visade sig O´Sullivan vara i en något oväntad storform. Hans långa spel var lika säkert som Tord Vikstens skytte. Matchotränade Maguire hade det tungt i början, men visade mot slutet av första framet vad han kan. Tyvärr räckte inte detta till framevinst.

I andra framet var det Maguire, med en av revanschlusta glödande blick, som styrde och ställde. Undertiden famlade Ronny efter formen, som försvunnit lika spårlöst och snabbt som den dykt upp. Till de avslutande färgade bollarna kom så Maguire med dryga 20 poängs försprång. Väl där visade det sig dock bli en mycket jämn och rafflande kamp. Efter en stark upphämtning av O´Sullivan och en liten men ack så förödande bollmiss på svart från Björn Maguires sida, kunde den senare bara uppgivet konstatera att en ypperligt retsam frameförlust var ett faktum. Ett rättvist slut kan tyckas då båda spelarna vända nöjda hemåt; Ronny med 2 poäng och Maguire med publiken.

Snöret Stevens - Marcus McCulloch 2-0
Lördag 30/9 kl 11.00. Publik: Frame 1: 0 Frame 2: 3 stycken övervakare från personalstaben.

1:a framet inleddes av en rätt stillastående fas där spelarna kände lite på varandra.
Där Stevens visade prov på fredjig offensiv, med vissa brister i det taktiska defensvispelet. McCulloch deffade lite och gjorde lite för många små misstag. En röd hit och en röd dit.
Framet avgjordes på ett simpelt misstag från McCullochs sida, där han spelade upp svarta just framför hålet. Snöret, glad som han är, kommenterade misstaget med:
"Fattar du inte det så är du ju dum, Ha!" Denna kommentar resulterade i en tydlig schism kombatanterna emellan. För ett ögonblick såg det inte ut som att matchen skulle återupptas, men efter ett ingripande från kökspersonalen och fortsatt övervakning kunde matchen fortsätta.

Inför 2:a och avslutande framet tog Snöret ett taktiksnack med sig själv och kom på att det snart är oktober.
Uppdrag röd-oktober-offensiv var alltså givet. Resten av matchen var en ren defilering imål för Stevens som visade prov på ett fint verkställande av sin taktik.
Segerkommentar från Stevens: "Efter det första uppvärmningsframet har det gått bra, lite småkringlor i boet bara." Kommentar från McCulloch: "Korrupt, é va det é! Den där jäveln vet ju inte hur man spelar snooker!"

Notis: Schismen har anmälts till Snookerdomstolen och skall utredas ytterligare innan någon av parterna kan begäras häktade.

Walter Tomaz Jr - Ronny O´Sullivan 1-1 (1-0)
Tisdag 3/10 kl 13.00. Publik: 0.

Kanske var det vädret. En tropisk höststorm hade kopplat ett fast grepp om Umeå och suddat ut alla gränser mellan logiskt tänkande och ren galenskap. I vilket fall var det ett par psykiskt obalanserade snookerspelare som visade upp sig på Megazone denna eftermiddag; två instabila plutoniumisotoper som, när de kom i kontakt med varandra, bara kunde generera ett slutresultat. Härdsmälta.

Första framet inleddes håglöst och tafatt från båda håll. Straffpoängen haglade och spelarna verkade långa stunder alldeles frånvarande; möjligen filosoferade de över huruvida ett oavgjort resultat skulle vara gynnsamt för båda parter. Ledningen i framet gavs bort och skänktes tillbaka flera gånger om, innan det hela till slut avgjordes då O´Sullivan i ett olyckligt läge råkade sänka vit boll. Igen. Ronny slet sitt skägg i småbitar och kunde bara se på när Walter behärskat rullade i rosa och svart för att hämta hem framesegern.

Eventuella förhoppningar om en god fortsättning grusades då även det andra framet snabbt degenererade till sandlådenivå. Ronnys tomma blick riktades mot takbjälkarna, som om han sökte svar från högre makter, medan Walter mest gick runt och sparkade på kön, muttrandes allehanda svordomar som inte hör hemma i denna gentlemannasport. Slutligen var det i alla fall O´Sullivan som tog kommandot med ett resolut defensivspel, vilket belönades med flera dussin snookerpoäng. Walters desperata försök att komma tillbaka i matchen resulterade gång på gång i att vit boll uppsökte något av hålen, trots att detta ofta bedömdes som teoretiskt omöjligt. Med tre bollar kvar blev det så även matematiskt omöjligt att påverka styrkeförhållandena och därmed hade Ronny säkrat en mycket viktig gruppspelspoäng. Oavgjort, kort och gott.

Snöret Stevens - Ronny O´Sullivan 2-0
Tisdag 10/10 kl 18.00. Publik: 0.

Försnack: Ska vi ta en läggmatch frågar O´Sullivan? I helvete att vi ska, svarar Stevens.

Efter 3-4 fyra trevande stötar från båda spelarna så tog Snöret kommandot i matchen
med några bländande stötar, enligt Stevens själv. Framet var inte mycket att snacka om,
Ronny började hänga läpp rätt snabbt och visade inte upp något skönspel heller. 2:a framet blev ett såkallat måste-frame för O´Sullivan, som började få ordning på sitt spel.  Han var tvungen att gå på offensiven vilket resulterade i några väldigt fina upplägg till Snörets favör.

Matchen blev en relativt snabbspelad historia. Man kan sammanfatta med ett ojämnt första frame och
ett jämnare andra frame. I segerintervjun efteråt kommenterade Stevens: "Den här segern kan liknas med att stjäla godis från småbarn"

Notiser: 1. I nerjoggningsframet, som Snöret valde att kalla det, så tog ändå Lilllånggammjonrakavsigskäggetstävjarn en viss revansch genom att säkra segern med några ohyggligt fina sista stötar. 2. O´Sullivans försnacksförslag kommer att anmälas till Snookerdomstolen och skall utredas ytterligare innan Ronny kan begäras häktad.

Snöret Stevens - Sveddan Hendry 2-0
Måndag 16/10 kl 19.00. Publik: 0.

Försnack: Hur mycket ska du ha för att lägga dig frågar Hendry vid tidsbokningssamtalet. Jag kör på rent spel, svarar Stevens, inget sånt med andra ord. Jaja, jag försökte i alla fall, tänkte Hendry.

Matchen: Frame 1(Speltid 26min), Åt helvete dåligt spel från båda håll resulterar i ett mycket jämt frame där det hela avgörs på att Stevens har lite tur i slutet. "Det här framet kunde slutat hur som helst", säger båda i samtycke när bollarna läggs upp inför 2:a framet. Sveddan som nu är tvungen att ta poäng för att inte åka ut, går på med offensiven. Detta resulterar dock i att vita bollen besöker hålen lite för ofta och Snöret drar ifrån. Stevens tar tillslut en betryggande ledning genom ett hyfsat spel i slutet på framet och Sveddan ger upp matchen. Speltid frame 2: 24min. Gruppspelets snabbaste match med andra ord, två offensiver som inte bjöd på något skönspel.  "Jag går bara och inväntar finalen, det här var en transportsträcka i mängden", sa Snöret efter matchen. Och Sveddan ville inte va sämre: "8-vallarsbandy är en jävla tursport, där kraft inte premieras ÖverHuvudTaget!" Märkbart är att det inte blev någon schism spelarna emellan, skönt det i alla fall!

Dags för slutspel! 

	Aktuell gruppspelstabell	Poäng	Matcher
1.	Snöret Stevens	6p	(3)
2.	Walter Tomaz Jr	3p	(3)
3.	Ronny O´Sullivan	3p	(3)
4.	Björn Maguire	3p	(3)
5.	Sveddan Hendry	2p	(3)
6.	Marcus McCulloch	1p	(3)

Matchfakta slutspel

Semifinal 1: Walter Tomaz Jr - Ronny O´Sullivan 1-2
Fredag 27/10 kl 14.00. Publik: 0.

En förväntansfull och något allvarstyngd atmosfär hade infunnit sig när Walter Tomaz Jr och Ronny O´Sullivan åter drabbade samman på Megazones gröna slagfält. De båda spelarna tycktes fast beslutna att inte erbjuda motståndaren några gratispoäng och det första framet utvecklade sig till ett långdraget skyttegravskrig. Först efter 80 minuter och ett antal misstag från Walters sida kunde Ronny rulla i de avgörande bollarna.

Med kniven på strupen visade dock Walter, som så ofta, god moral i det andra framet och skaffade sig snabbt ett rejält poängövertag. I takt med en sjunkande blodsockerhalt hos spelarna degenererade även spelkvalitén allt mer och ytterligare en timme passerade innan Walter kunde säkra framet och kvittera till 1-1 i semifinalen. De mentalt och fysiskt utmattade spelarna enades snabbt om att förlänga bokningen ytterligare och därefter dra sig tillbaka till Player´s Lounge för en välbehövlig tépaus. Över ett par mustiga muffins diskuterades klassiska matcher från förr, rävjaktens vara eller icke vara samt de senaste kricketresultaten, innan det så var dags för det tredje och avgörande framet.

Pausen hade uppenbarligen skänkt nya krafter åt Ronny, som visade prov på flera bländande kombinationer i början av framet. Walter däremot verkade ha sagt upp all bekantskap med snookergudarna och fick se den vita bollen rulla i gång efter annan. O´Sullivans försprång växte snart till ointagliga proportioner, men hoppet är det sista som överger människarn och att kasta in handduken existerar givetvis inte som alternativ i en semifinal. Walters tappra snookringsförsök resulterade dock endast i besvikelse, straffpoäng och svordomar. Efter totalt 3 timmar och 45 minuters holmgång var saken slutligen avgjord: Ronny O´Sullivan hade tagit sig till final! En utan tvekan värdig finalist, som lyckönskades av sin motståndare innan de båda spelarna begav sig hemåt i den kylslagna oktoberkvällen.

Semifinal 2: Snöret Stevens - Björn Maguire 2-1
Måndag 8/1 kl 18.00. Publik: För många för att räkna till

Januariregnet vräkte ner men det hindrade inte de två kombatanterna från att ställa upp. Stevens stötte redan på väg till arenan på trubbel. Några ungjävlar, (som han valde att kalla dom) hade försökt grusa alla Stevens finalplaner genom att kasta glas, mitt i hans körväg, punkteringen var ett faktum. Ett genomtänkt attentat, som mycket väl Björn kunnat ligga bakom för att på så sätt vinna på W.O. Stevens stövlade in på arenan i ett rasande humör, blöt och svettig. Snörets försening ledde, helt enligt regelverket till en orangefärgad varning och efter detta kunde matchen börja.

Båda spelarna började med att beklaga sig hur länge sedan de var som de spelade snooker senast. Bortförklaringarna var många, Snöret klagade på glassplitter i foten och Björn på huvudvärk. Nåväl, det första framet var en väldigt jämn tillställning där matchen stod och vägde. Publiken visade sin ilska genom många bua-rop och visslingar. Ett katastrofalt dåligt frame där Stevens tillslut med sin dubbelfattade backhand kunde placera in 8:an i maskorna i det nordvästra hörnhålet.

1-0 var ställningen och Björn gick på toaletten för att, som han kallade det, fräscha upp sig lite. En minut senare och med några klunkar whiskey mognare kom han ut från toaletten. Stevens skrattade och sa att Maguire nu spoilerat sina vinstchanser totalt. "Vi får väl se", sa Björn.

Även detta framet bjöd på dåligt spel, men det märktes ändå att spelarna hade kapacitet när de blixtrade till ibland. Snöret hade ryckt åt sig en ganska klar ledning och var väldigt självsäker, han hade ett sånt där malligt leende på läpparna som Maguire ogillade starkt. Detta ledde till att Björn på ren frustration samt med hjälp av Snörets fatala misstag kunde vinna framet. "Hurra va bra, stick och köp en bingolott!", muttrade Snöret bittert.

Båda spelarna var nu extremt fokuserade. Björn gick återigen in på dass och tog sig ett järn. "Ja jävlar", sa han i sann kongo-anda, när han triumferande återvände till spelplanen. Snöret stod och skrev autografer´till alla brudar när domaren plötsligt blåste i visselpipan. Det var dags för 3:e och direkt avgörande framet!

Det var faktiskt inget snack om saken i 3:e, Stevens gick på knock helt enkelt. Ett bländande spel ledde till 43 - 0 -ledning. Maguire stod bara och gapade samtidigt som han gnuggade sig själv i ögonen. "Och vem fan var det som skulle köpa sig en bingolott! VA!?", skrek Maguire. Det var inget att orda om, Björns första varning var ett faktum. Framet spelades klart och slutsiffrorna skrevs till smått osannolika 108 - 23.

Även om Snöret var nöjd med segern så kunde han inte låta bli att anmäla glasbombsattentatet som han drabbats av till snookerdomstolen. Björn i sin tur, var rasande över denna anmälan och nekar fortfarande till brott. Maguire anmälde också Stevens till snookerdomstolen för förseningen, som Maguire menade var med flit, för att få honom ur balans. Som sagt, detta var inte en av de snookermatcher som kommer att gå till historien som en av de med mest "rent spel". Svordomarna haglade tätt och spelarna fick säras på stup i kvarten med hjälp av säkerhetsvakterna.

Stevens gav ingen segerintervju efter matchen, för han fruktade terrorister. Men en paparazzifotograf från den amerikanska tidningen playgirl hann ändå uppfatta en kort replik från honom: "Nu jävlar Ronny", hade Snöret tydligen sagt innan han traskade hem i regnet med cykeln i släptåg.